Vi lämnar Peterhead för
att utforska ostkusten. Vindarna är ostliga men något svaga för att helt kunna
ta sig fram enbart med segel. Tur att det går att kombinera motor och segel. I
dessa farvatten måste vi också ta hänsyn till tidvattnet som ger upphov till
väldigt kraftiga tidvattenströmmar. Just efter Peterhead kommer en farlig
passage, Retray Head, där vi hellre går för motor i fint väder än med segel en
för blåsig dag.
På väg mot Caledoniankanalen
stannar vi till i Buckie. Buckie ligger fantastiskt fint längst med ostkusten
och har sedan tidigare varit en stor hamn för fiske. Just nu är det dock
Peterhead som tagit över stora delar av fiskeindustrin. Vi får möjligheten att
ligga utanpå en skonare för att slippa ta hänsyn till tidvattnet. Skonaren
känns övergiven och jag fantiserar om att det skulle kunna komma sjörövare upp
ur kabyssen. Dessutom har vi råkat ut för en litet misstag, en av värmarna (wallasvärmaren)
läcker fotogen och inte vilken typ av fotogen som helst. Magnus Kompis Mr R, det
var snällt att du kunde ordna bränsle men kan du säga till din kompis att inte
spilla det i båten J Efter mycket
torkande och dagar av vädrande börjar Non Sine dock återigen kännas hemtrevlig.
Dessutom konstaterade vi nog, utan att lägga skulden på någon i besättningen
att det var min rumpa som satt igång värmaren och Magnus fel att han inte hade
installerat tanken ordentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar