Söndagen den 24 juni till söndagen den 1 juli

Den NW vinden kom först på måndagen så då passade vi på att segla norrut. Vi följde västsidan på Orkney med målet inställt på Westray, en av de nordligaste öarna i Orkneys skärgård. Vi hade fantastisk fin segling hela vägen och avverkade de 35 M relativt snabbt. Vi hade dessutom hjälp av strömmen en bit på vägen. På Westray möttes vi av hamnkaptenens assistent som inte bara tog emot och tog betalt utan vi fick även åka med honom till byn för att kunna se oss omkring. Camilla som är lite mer van vid vänstertrafik och därmed även bilar som har ratten på högersidan skrattade gott när Magnus tänkte placera sig i förarsätet istället för i passagerarsätet. Mannen som erbjöd oss skjuts såg även han något konfunderad ut. 

Vi stannade en natt på Westray innan vi seglade vidare mot Fair Isle. Denna mytomspunna ö, ligger mitt i Nordsjön ganska mitt emellan Orkney och Shetland och är ett bra mellanstopp om man är på väg till Shetland som i vårt fall. Vi gick upp mitt i natten och hoppades på fin segling de 55 sjömilen som vi hade framför oss. Men så blev det icke. Vinden dojade av vid 05.00 och vi fick gå för motor hela vägen. Kan verka tråkigt men vi var väldigt angelägna om att komma till Fair Isle så därför fick det bli så. Våra väderfiler gav indikationer på att ett väldigt djupt lågtryck skulle dra över oss i slutet på veckan, så det var nu eller aldrig på denna resa som Fair Isle skulle angöras. Dagen bjöd på fantastisk vackert väder och vi kom fram mitt på dagen. Fair Isle är otroligt vacker och är mest känd för sitt rika fågelliv. Vi promenerade på ön och på kvällen passade vi på att grilla och utforska fågellivet. Lunnefåglar bland flertalet andra arter som vi inte känner till kom vi riktigt nära. Vi satt som närmast 2 meter från lunnefåglar vilket var helt otroligt häftigt. Magnus lekte naturfotograf och krälade i en och annan kaninbajs i arbetet med att komma så nära fåglarna som möjligt. Camilla passade på att njuta av kvällssolen och den fantastiska utsikt över Nordsjön som denna ö erbjuder. 

På onsdag seglade vi vidare mot Shetland. Vi bestämde oss för att segla runt Shetland och hade siktet inställt på västsidan, närmare bestämt Papa Stout som är en ö utanför kusten. Ön är känd för häftiga grottor som vi passade på att utforska med gummijollen. Kan tyckas vara väldigt romantiskt men väl inne i de mörka spännande grottorna insåg vi båda att romantiken byttes ut mot lukten av fågelbajs. Dessutom skrämde en duva halvt ihjäl oss och Camilla avslutade jolleturen med att ta ca 300 kort på en säl som nyfiket studerade oss när vi kom ut ur grottorna. Vi blev också bjudna på en Wiskey hos grannbåten som låg i viken. Det var tre svenska pensionärer som hade seglat till Island och tillbaka. Väldigt intressanta människor tycker vi. De har seglat ihop i dessa farvattnen sedan 70-talet och hade mycket intressant att komma med. Två av dom hade dessutom seglat till västindien i början på 70-talet så det säger en del om deras kompetens och väckte en del tankar och funderingar hos oss själva. Camilla har nu dessutom beslutat sig för att en vacker dag ta med Magnus och Non Sine till Island, så det så!

Gribfilerna hade rätt och på onsdagen och torsdagen varnades för kuling F8 och vi tog beslutet att lämna vår ankarvik mot en annan ankarvik på fastlandet. Vi hade en häftig segling de 10 sjömilen innan vi var framme. När vi väl kom till viken hade det blåst upp rejält så vi förstod att kulingen var i antågande. Vi la oss i en vik för ankars på 4-5 meters djup. Det skulle vara en blandning mellan sand och dy och det var rapporterat bra ankargrepp. På eftermiddagen blåste det upp till kulingstyrka och både båt och ankare fick oerhörda påfrestningar på sig. På natten ökade vinden ytterligare och vi fick rapporterat från andra att byvindhastigheten hade överstigit 25 m/s. Det var som ett inferno. Regnet piskade och vinden var häftig och det fanns stunder då vi började fundera på vad vi håller på med. Vi gick ankarvakt och var hela tiden beredda på att vi skulle dragga. Magnus sov med sjöställ och gummistövlar på.

Vi klarade natten bra och från denna dag kan vi inget annat än att lovorda deltaankaret som vi har oerhört stort förtroende för.

Dagen efter dojade vinden av ganska snabbt och vi fick en fin segling runt kusten och gick in i Yell Sound på eftermiddagen. Detta är ett sund som delar av Shetland Mainland och de norra öarna i två delar. Vi la oss i en väl skyddad vik och Camilla lagade en helt enastående god middag. Fylld baconrullad kycklingfilé i ugn med god sallad till. Mums!!

På lördagen kom vi så till Lerwick. Ett kärt återseende för Magnus som var här 2009. Lerwick har allt som kan tänkas för en seglare. Hamnen ligger precis i centrum, så 1 minuts promenad så finns stadskärnan. Ifrån Lerwick sänder de även med webbkamera ifrån hamnen så Camilla passade på att vinka hem till päronen i Töreboda. Vi passade på att tanka diesel, tvätta båten invändigt och utvändigt. Sedan var det ju lördag så vi passade på att ha en utekväll i Lerwick. Väldigt roligt måste vi säga! Vi var på en härlig skotsk pub med live Rock ´n Roll musik så vi trivdes båda som fiskarna i vattnet.  

Lerwick är också en väldigt rolig hamn att vara i. Det är väldigt många långseglare som kommer hit så erfarenheter utbytes frekvent. I hamnen ligger en svensk L32 som kom på besök hos oss och frågade lite om Non Sines vindroder. De har nämligen ett likadant själv. I övrigt har vi mest promenerat runt, handlat och börjar förbereda båten för översegling. Vi känner så här efter 6 veckor att vi börjar bli mättade på Skottland och längtar lite till Fjord-Norge. Så nu inväntar vi ett lämpligt väderfönster för att komma över till Bergen som förhoppningsvis är vår nästa hamn. Camillas överseglarnerver börjar återigen vakna och kapten studerar nogsamt gribbfiler och annan intressant väderdata. Vi kan inte säga annat än att vi älskar det här livet!