Sammanfattning med tips & tricks

Det finns såklart hur mycket som helst att skriva om när det kommer till den här typen av segling. Vi tänker egentligen bara förmedla några småsaker som vi tycker är viktiga att ha med sig, både i utrustningsväg men också i tanken.

Om vi börjar med sjökort. Vi hade med oss elektroniska sjökort för hela resan, men vi är lite gammalmodiga av oss så vi litar inte på tekniken fullt ut. Därför hade vi med oss överseglingskort för hela resan + angörningskort/detaljer för de områden vi skulle angöra. Väl i Skottland köpte vi fler kort från IMRAY som täckte hela vår vistelse där. IMRAY-korten tycker vi väldigt mycket om och är lagom dyra…. När det kommer till PILOTS är REEDS absolut nödvändig tycker vi. Man klarar sig med endast denna, men vi köpte faktiskt detaljerade pilots för de olika sträckorna i Skottland. En stor anledning är framförallt att naturhamnarna är väl dokumenterade i dessa vilket känns bra.

När det kommer till överseglingarna  förberedde vi oss väl genom att studera väderläget från flera olika instanser. Vi bedömer att Grib-filer håller en hög pricksäkerhet. När det kommer till själva båten så förberedde vi genom att:

1.     koppla stormfocken på innersta staget

2.     Drog tamparna för stormrevet i storseglet

3.     Skruvade fast täcklocken för doradoventilerna

4.     Surrade fast all utrustning väl på däck

5.     Gick över all utrustning på däck

6.     Sjöstuvade allt under däck

7.     Kollade olja, filter m.m. på motorn

8.     Såg över att all nödutrustning fanns där den skulle

9.     m.m.

Allt detta gjorde vi för att slippa tänka på detta om vi skulle få dåligt väder över oss väl ute på havet.

När man bara är två i besättningen som vi var tycker vi det är viktigt med en pålitlig självstyrning. Om man använder elektronisk självstyrning är det viktigt att batteribanken klarar av det. Framförallt om det blir hög sjö, för då slukar autopiloten ganska mycket ström. Vi använder vindroder, vilket vi tycker är bästa lösningen. Det styr lika bra som en annan.

Ska man segla i Skottland så innebär naturhamn att man ligger på svaj. Det är med andra ord viktigt att man har en ankarutrustning som håller måttet. På de flesta platser vi har ankrat har vi haft kraftig vind så för att sova skönt om natten måste man kunna lita på utrustningen. Vi använder oss av ett delta-ankare på 20 kg som huvudankare, vilket är något överdimensionerat om man läser tabellerna. Å andra sidan har vi heller aldrig draggat och vi har sovit skönt om natten. Som exempel kan nämnas att vi på yttre hebriderna hade ute 60 meter kätting för att ligga tryggt. Ett tips är; om ni inte har ett andra huvudankare så komplettera med ett extra som ligger väl över tabellnivån för just det ankaret. I samtliga pilots rekommenderas det att man har just två huvudankare.

Slutligen vill vi nämna att vi inte skulle vilja segla i dessa farvatten utan en fungerande radar. Den har varit vår bästa vän på ett flertal platser. Dimman har stundtals legat väldigt tät och utan en radar har man ingen som helst aning om andra båtar. AIS.en plocka upp många fartyg men INTE ALLA.

Egersund - Svenska Västkusten

Vi ville avsluta vår segling med svenska västkusten. Tiden för seglingen började närma sig sitt slut så vi tog beslutet att segla non-stop från Egersund till Strömstad. Norska vädret hade gått ut med en varning för liten kuling, men från rätt vindriktning så beslutade oss för att avsegla. Bitvis hade vi platt läns som gick över till halvvind. När vi befann oss mitt emellan norska sörlandet och svenska västkusten ökade vinden alldeles riktigt och den lilla kulingen fick bra fart på oss. Tyvärr vred vinden mer mot norr vilket medförde att vi fick problem att sträcka hela vägen upp till Strömstad. Väl 20 M från svenska kusten dojade vinden av helt och vi fick gå för motor den sista sträckan mot Kungshamn.

Det kändes märkligt att efter snart 10 veckors segling angöra Sverige igen. Skönt på sitt sätt, att vi lyckades med vår segling men samtidigt lite vemodigt med tanken att vår semester snart är över.

Från Kungshamn seglade vi norrut och träffade en del kompisar längs vägen. Vi fick också ett nytt gastpar, Martin och Moa, som seglade med oss i fyra dagar. Vi hade väldigt trevligt. Dock hade vi räknat med bättre väder, men framförallt badtemperatur i vattnet som vi har haft en viss avsaknad av. Temperaturen låg på 17 grader i vattnet och regent kom och gick. Efter att vi släppt av våra kompisar i Lysekil seglade vi hem till hemmahamnen på Hönö samtidigt som vi bokade en restresa till Rhodos. Väl hemma städade vi ut båten noggrant, åkte hem, packade och satte oss på flyget till värmen.

Väl investerat hade se sedan en fantastisk vecka med 27 grader I vattnet och 35 grader I luften. Ett bra avslut på en enastående fantastisk resa.

Stavanger - Egersund

Väl framme i Stavanger var det dags för att ta emot nästa par av gastar. Dessa gastar var något mer rutinerade än tidigare  gastpar och allt jag och Magnus behövde tänka på var att ordna fram lite frukostbröd. Annars fanns allt där. Leverans från Sverige med vårt favoritkaffe, leverans av ost och vin samt nybakt vinbärskaka. Kaffet blev serverat på sängen, hamnavgiften betald och som om det inte vore nog fick vi entrecote till kvällsmat.  Ulf och Inger ni får gärna komma och segla med oss när ni vill ;-)

Tillsammans med dessa gastar tog vi oss ut till Kvitsöy. Vi fick mycket fin segling på vägen ut och med fulla ställ gick den sträckna på nolltid. Väl framme var det dock dags för att sätta upp sittbrundkapellet då regent vräkte ner, detta fortsatte under hela kvällen och natten men vad gör väl det när man har trevligt sällskap.

När vi släppt av våra gastar vid Kvitsöy färjeläge var det dags för oss att gå vidare till Tananger för att invänta rätt väder för att runda Jearens rev. Detta har vi nu klarat av och ikväll ligger vi nu i Egersund och lite vemodigt har vi börjat inse att vår resa närmar sig sitt slut. Vi ser fram emot att träffa er alla där hemma men lite mer segling hade inte någon av oss tackat nej till. Vi kommer nog aldrig tröttna på havet och Non Sine och det ska nu bli riktigt roligt att ge oss ut på lite längre etapper igen, trots att detta innebär att vi förhoppningsvis kommer att angöra runt hemmavatten. 

Hemmahamnen Hönö Röd

Bergen till Stavanger

Underbar naturhamn där Makrillen lekte i viken hela kvällen

I detta inlägg saknar rubriken datum eftersom vi nu är i det läget där det inte längre känns viktigt, vem bryr sig om datum, vilken dag det är eller vad klockan är? Livet är bra underbart just nu. 









Då vi lämnat av våra fantastiska gastar i Bergen satte vi kurs emot Stavanger. Kuststräckan är väl värd ett besök och vi har hittat många fantastiska ankarvikar och små bryggor att lägga till vid. På vägen mot Stavanger gjorde vi ett längre stop i Tau. Härifrån går det bussar upp till Preikestolshyttan där man efter 1 timme och 15 minuters promenad kan vara uppe på Preikestolen.

Utsikten in mot Lysefjorden är något vi sent kommer att glömma och det var extra roligt för Magnus som varit där tillsammans med päronen som liten grabb (jo han har faktiskt varit liten en gång i tiden :-) )

Lysebotten i bakgrunden

Här är det ingen som är höjdrädd ;-)

Kaptenen som blev ruffhäxa

Under den här sträckan har vi även fångat vår första torsk. Perfekt storlek för två gjorde att den tillreddes direkt ute till havs, underbar lunch. Dessutom har vi nu konstaterat att vi nu inte behöver köpa boken, fiske för dummies, vilket känns otroligt bra.

Väldigt fina på avstånd men inte när de försöker komma upp i sittbrunnen

Stundtals har seglingen varit riktigt bra under den här sträckan och på väg in mot Stavanger lyckades vi segla i 7,5 knop med bara kryssfocken ute. Vi är mycket nöjda med hur Non Sine uppför sig och nu när Magnus även har bytt ut givaren så vi slipper höra ett tjutande ljud varje gång vi startar motorn har det känts som det även är helt ok med motorgång i vackra fjordnorge. Vi har även klarat av att undvika en svanatack och Camilla har hissat den Norska flaggan under den här etappen, det händer lite smått och gott varje dag helt enkelt.

Måndagen den 2 juli – fredagen den 13 juli 2012

Väderfilerna talade ett språk som vi inte riktigt tyckte om. Mycket vind, men från O och SO. Efter en del övervägande bestämde vi oss för att avsegla tisdag natt. Vi skulle få SO vindar som nästkommande natt skulle vrida över mot SSO. Ganska kraftig vind, ca 10-11 m/s i medelvind med risk för F6 (13-14 i medel) stundtals. Dock hade vi inget val. Efter detta väderfönster skulle NO vindar svepa över oss vilket var sämre så vi avseglade.

När vi lämnade Lerwicks hamn kl 04.00 låg dimman tät. Vi såg kanske 200 meter.  Väl ute på havet lättade dimman något men första halvan på överfarten (ca 15 timmar) kom och gick dimman hela tiden, något som är ganska otrevligt på havet. Framförallt om det går kraftig sjö, vilket försvårar avläsningen av radarn. Vi fick dock väldigt fin segling. Bidevind hela vägen. På onsdag kväll ökade vinden alldeles riktigt och vred över lite på syd. Vi tog in ett rev i storen och revade kryssfocken till en tredjedel, ändå forsade vi fram med 7-7,5 knop. Non Sine rör sig helt makalöst bra i de stora vågorna som hela tiden kom inrullandes för om tvärs. Hon beter sig som en proffsdansare i en folkpark – lugnt och harmoniskt. Hela överfarten tog 34 timmar och en medelfart på 6 knop, så vi är väldigt nöjda. Vi angjorde Molöy, ca 100 sjömil norr om Bergen på torsdag eftermiddag, trötta men stolta att än en gång besegrat Nordsjön. Vindrodret som vi döpt till Wille styrde hela vägen på ett sätt som är oslagbart. Jag tror knappt att vi skulle kunna handstyra lika bra som Wille gör, framförallt inte i 34 h :-)

Nu börjar vår skärgårdssegling söderut. Det ska bli spännande att utforska fjordnorge. Färden ner mot Bergen gjorde vi på ca 4 dagar. Vi har haft nordliga vindar så bitvis har vi kunnat segla. Norge bjuder på ett fantastiskt vackert landskap med dramatisk natur. På lördag kväll låg vi med ankare mot berg, något vi ännu inte gjort i år. Tankarna för oss till västkusten. Vi grillade och öppnade en flaska skumpa och firade att Björn och Sara gifter sig denna kväll. Tankarna var med dom den kvällen.

Så kan det se ut på en gästbrygga i Fjord-Norge

Efterlängtad tilläggning mot berg

Skit i propellern, dykdräkt på men kallt i vattnet

Bergen är en väldigt trevlig stad att komma till som seglare. Gästhamnen ligger precis i centrum och det är riktigt mycket folk. Bergen är ju Norges andra största stad och dessutom ett väldigt populärt turistmål så det pratas nästan mer engelska på stan än norska. På tisdag får vi ett spännande samtal ifrån Cillan, Camillas syster, som berättar att dom kommer till Bergen om dom får. Självklart sa vi, och 85 mil senare på natten till onsdag fick vi besök från Cillan och Kalle. Dom skulle stanna två nätter så första natten begav vi oss ut till en närbelägen naturhamn.

Mysigt (naturhamn) norr om Bergen med Cillan & Kalle

Cillan & Kalle

Vi grillade och hade väldigt trevligt. Dagen efter seglade vi tillbaka till Bergen och promenerade i staden och käkade räkor i sittbrunnen på kvällen. Bergen har 260 regndagar per år så sittbrunnskapellet har varit vår bästa vän här i Bergen.

Nu är det fredag och vi tänkte ta en lugn dag innan vi börjar avseglingen söderut mot Stavanger.

Söndagen den 24 juni till söndagen den 1 juli

Den NW vinden kom först på måndagen så då passade vi på att segla norrut. Vi följde västsidan på Orkney med målet inställt på Westray, en av de nordligaste öarna i Orkneys skärgård. Vi hade fantastisk fin segling hela vägen och avverkade de 35 M relativt snabbt. Vi hade dessutom hjälp av strömmen en bit på vägen. På Westray möttes vi av hamnkaptenens assistent som inte bara tog emot och tog betalt utan vi fick även åka med honom till byn för att kunna se oss omkring. Camilla som är lite mer van vid vänstertrafik och därmed även bilar som har ratten på högersidan skrattade gott när Magnus tänkte placera sig i förarsätet istället för i passagerarsätet. Mannen som erbjöd oss skjuts såg även han något konfunderad ut. 

Vi stannade en natt på Westray innan vi seglade vidare mot Fair Isle. Denna mytomspunna ö, ligger mitt i Nordsjön ganska mitt emellan Orkney och Shetland och är ett bra mellanstopp om man är på väg till Shetland som i vårt fall. Vi gick upp mitt i natten och hoppades på fin segling de 55 sjömilen som vi hade framför oss. Men så blev det icke. Vinden dojade av vid 05.00 och vi fick gå för motor hela vägen. Kan verka tråkigt men vi var väldigt angelägna om att komma till Fair Isle så därför fick det bli så. Våra väderfiler gav indikationer på att ett väldigt djupt lågtryck skulle dra över oss i slutet på veckan, så det var nu eller aldrig på denna resa som Fair Isle skulle angöras. Dagen bjöd på fantastisk vackert väder och vi kom fram mitt på dagen. Fair Isle är otroligt vacker och är mest känd för sitt rika fågelliv. Vi promenerade på ön och på kvällen passade vi på att grilla och utforska fågellivet. Lunnefåglar bland flertalet andra arter som vi inte känner till kom vi riktigt nära. Vi satt som närmast 2 meter från lunnefåglar vilket var helt otroligt häftigt. Magnus lekte naturfotograf och krälade i en och annan kaninbajs i arbetet med att komma så nära fåglarna som möjligt. Camilla passade på att njuta av kvällssolen och den fantastiska utsikt över Nordsjön som denna ö erbjuder. 

På onsdag seglade vi vidare mot Shetland. Vi bestämde oss för att segla runt Shetland och hade siktet inställt på västsidan, närmare bestämt Papa Stout som är en ö utanför kusten. Ön är känd för häftiga grottor som vi passade på att utforska med gummijollen. Kan tyckas vara väldigt romantiskt men väl inne i de mörka spännande grottorna insåg vi båda att romantiken byttes ut mot lukten av fågelbajs. Dessutom skrämde en duva halvt ihjäl oss och Camilla avslutade jolleturen med att ta ca 300 kort på en säl som nyfiket studerade oss när vi kom ut ur grottorna. Vi blev också bjudna på en Wiskey hos grannbåten som låg i viken. Det var tre svenska pensionärer som hade seglat till Island och tillbaka. Väldigt intressanta människor tycker vi. De har seglat ihop i dessa farvattnen sedan 70-talet och hade mycket intressant att komma med. Två av dom hade dessutom seglat till västindien i början på 70-talet så det säger en del om deras kompetens och väckte en del tankar och funderingar hos oss själva. Camilla har nu dessutom beslutat sig för att en vacker dag ta med Magnus och Non Sine till Island, så det så!

Gribfilerna hade rätt och på onsdagen och torsdagen varnades för kuling F8 och vi tog beslutet att lämna vår ankarvik mot en annan ankarvik på fastlandet. Vi hade en häftig segling de 10 sjömilen innan vi var framme. När vi väl kom till viken hade det blåst upp rejält så vi förstod att kulingen var i antågande. Vi la oss i en vik för ankars på 4-5 meters djup. Det skulle vara en blandning mellan sand och dy och det var rapporterat bra ankargrepp. På eftermiddagen blåste det upp till kulingstyrka och både båt och ankare fick oerhörda påfrestningar på sig. På natten ökade vinden ytterligare och vi fick rapporterat från andra att byvindhastigheten hade överstigit 25 m/s. Det var som ett inferno. Regnet piskade och vinden var häftig och det fanns stunder då vi började fundera på vad vi håller på med. Vi gick ankarvakt och var hela tiden beredda på att vi skulle dragga. Magnus sov med sjöställ och gummistövlar på.

Vi klarade natten bra och från denna dag kan vi inget annat än att lovorda deltaankaret som vi har oerhört stort förtroende för.

Dagen efter dojade vinden av ganska snabbt och vi fick en fin segling runt kusten och gick in i Yell Sound på eftermiddagen. Detta är ett sund som delar av Shetland Mainland och de norra öarna i två delar. Vi la oss i en väl skyddad vik och Camilla lagade en helt enastående god middag. Fylld baconrullad kycklingfilé i ugn med god sallad till. Mums!!

På lördagen kom vi så till Lerwick. Ett kärt återseende för Magnus som var här 2009. Lerwick har allt som kan tänkas för en seglare. Hamnen ligger precis i centrum, så 1 minuts promenad så finns stadskärnan. Ifrån Lerwick sänder de även med webbkamera ifrån hamnen så Camilla passade på att vinka hem till päronen i Töreboda. Vi passade på att tanka diesel, tvätta båten invändigt och utvändigt. Sedan var det ju lördag så vi passade på att ha en utekväll i Lerwick. Väldigt roligt måste vi säga! Vi var på en härlig skotsk pub med live Rock ´n Roll musik så vi trivdes båda som fiskarna i vattnet.  

Lerwick är också en väldigt rolig hamn att vara i. Det är väldigt många långseglare som kommer hit så erfarenheter utbytes frekvent. I hamnen ligger en svensk L32 som kom på besök hos oss och frågade lite om Non Sines vindroder. De har nämligen ett likadant själv. I övrigt har vi mest promenerat runt, handlat och börjar förbereda båten för översegling. Vi känner så här efter 6 veckor att vi börjar bli mättade på Skottland och längtar lite till Fjord-Norge. Så nu inväntar vi ett lämpligt väderfönster för att komma över till Bergen som förhoppningsvis är vår nästa hamn. Camillas överseglarnerver börjar återigen vakna och kapten studerar nogsamt gribbfiler och annan intressant väderdata. Vi kan inte säga annat än att vi älskar det här livet!

Söndagen den 17 juni till lördagen den 23 juni

Cape Wrath

Vi fick den efterlängtade öppningen med NW vindar så på söndagen avseglade vi från Loch Inver med siktet inställt på Orkney Island. Vi fick en väldigt fin bidevind segling upp till den fruktade klippan Cape Wrath (Skottlands NW spets) ca 38 M. Därefter fick vi gå för motor då vinden dojade av helt. Total sträcka i detta ben var 98 M vilket innebar nattsegling. På kvällen när solen gick ner i en helt fantastisk solnedgång fick vi återigen besök av delfiner. Den här gången var det precis som att hela havet kokade. Dom var överallt! Hur häftigt som helst. Dessutom är vi ganska säkra på att vi även hade besök av 3 späckhuggare som följde oss en bit. Det är spektaklet utspelade sig över en timme och läggs på minnet som en av de häftigaste upplevelser vi varit med om hitintills.

Enligt seden så får den som rundat klippan Ardnamuchan (södra skottland) hänga upp en kvist med ljung i pulpiten, och den som rundat klippan Cape Wrath får förflytta kvisten till masttoppen. Vi har inte plockat ljung ännu, och kommer förmodligen inte att göra det heller men lite kuriosa är alltid roligt att veta om. :-)

Väl på Orkney var första anhalten Stromness som är den näst största hamnen efter Kirkvall. Vi stannade här en natt innan vi gick in i Scapa Flow. Vi spenderade två nätter på detta innanhav. Första natten i Scapa Bay, där vi fiskade makrill på kvällen. Trots att bukten är grund, ca 9 meter, så kokade havet av den fina fisken. Magnus var ute med dingen i ca en halvtimme och fick 7 stycket riktigt stora. Efter att dom var rensade så togs röken fram och vi rökte makrill i sitbrunnen som sedan avnjöts nere i värmen i båten. Mysigt värre!

Vi passade på att stortvätta Non Sine i Stromness Marina

Stolt makrillfiskare

Camilla gillar sandstränder, men vågar hon bada...!?

 

 Dagen efter tog vi dingen in till stranden och gick in till Kirkvall.

Resten av tiden i Scapa Flow utforskade vi med båt innan vi styrde tillbaka till Stromness och det väntande midsommarfirandet :-) Äntligen togs sillen fram och vi hade vårt egna lilla midsommarfirande på svenskt traditionsenligt vis. Mycket trevligt!
På söndag väntas NW vind F4-5 så vi lämnar nog Stromness och tar oss vidare bland de olika öarna som bildar Orkney.