Stavanger - Egersund

Väl framme i Stavanger var det dags för att ta emot nästa par av gastar. Dessa gastar var något mer rutinerade än tidigare  gastpar och allt jag och Magnus behövde tänka på var att ordna fram lite frukostbröd. Annars fanns allt där. Leverans från Sverige med vårt favoritkaffe, leverans av ost och vin samt nybakt vinbärskaka. Kaffet blev serverat på sängen, hamnavgiften betald och som om det inte vore nog fick vi entrecote till kvällsmat.  Ulf och Inger ni får gärna komma och segla med oss när ni vill ;-)

Tillsammans med dessa gastar tog vi oss ut till Kvitsöy. Vi fick mycket fin segling på vägen ut och med fulla ställ gick den sträckna på nolltid. Väl framme var det dock dags för att sätta upp sittbrundkapellet då regent vräkte ner, detta fortsatte under hela kvällen och natten men vad gör väl det när man har trevligt sällskap.

När vi släppt av våra gastar vid Kvitsöy färjeläge var det dags för oss att gå vidare till Tananger för att invänta rätt väder för att runda Jearens rev. Detta har vi nu klarat av och ikväll ligger vi nu i Egersund och lite vemodigt har vi börjat inse att vår resa närmar sig sitt slut. Vi ser fram emot att träffa er alla där hemma men lite mer segling hade inte någon av oss tackat nej till. Vi kommer nog aldrig tröttna på havet och Non Sine och det ska nu bli riktigt roligt att ge oss ut på lite längre etapper igen, trots att detta innebär att vi förhoppningsvis kommer att angöra runt hemmavatten. 

Hemmahamnen Hönö Röd

Bergen till Stavanger

Underbar naturhamn där Makrillen lekte i viken hela kvällen

I detta inlägg saknar rubriken datum eftersom vi nu är i det läget där det inte längre känns viktigt, vem bryr sig om datum, vilken dag det är eller vad klockan är? Livet är bra underbart just nu. 









Då vi lämnat av våra fantastiska gastar i Bergen satte vi kurs emot Stavanger. Kuststräckan är väl värd ett besök och vi har hittat många fantastiska ankarvikar och små bryggor att lägga till vid. På vägen mot Stavanger gjorde vi ett längre stop i Tau. Härifrån går det bussar upp till Preikestolshyttan där man efter 1 timme och 15 minuters promenad kan vara uppe på Preikestolen.

Utsikten in mot Lysefjorden är något vi sent kommer att glömma och det var extra roligt för Magnus som varit där tillsammans med päronen som liten grabb (jo han har faktiskt varit liten en gång i tiden :-) )

Lysebotten i bakgrunden

Här är det ingen som är höjdrädd ;-)

Kaptenen som blev ruffhäxa

Under den här sträckan har vi även fångat vår första torsk. Perfekt storlek för två gjorde att den tillreddes direkt ute till havs, underbar lunch. Dessutom har vi nu konstaterat att vi nu inte behöver köpa boken, fiske för dummies, vilket känns otroligt bra.

Väldigt fina på avstånd men inte när de försöker komma upp i sittbrunnen

Stundtals har seglingen varit riktigt bra under den här sträckan och på väg in mot Stavanger lyckades vi segla i 7,5 knop med bara kryssfocken ute. Vi är mycket nöjda med hur Non Sine uppför sig och nu när Magnus även har bytt ut givaren så vi slipper höra ett tjutande ljud varje gång vi startar motorn har det känts som det även är helt ok med motorgång i vackra fjordnorge. Vi har även klarat av att undvika en svanatack och Camilla har hissat den Norska flaggan under den här etappen, det händer lite smått och gott varje dag helt enkelt.

Måndagen den 2 juli – fredagen den 13 juli 2012

Väderfilerna talade ett språk som vi inte riktigt tyckte om. Mycket vind, men från O och SO. Efter en del övervägande bestämde vi oss för att avsegla tisdag natt. Vi skulle få SO vindar som nästkommande natt skulle vrida över mot SSO. Ganska kraftig vind, ca 10-11 m/s i medelvind med risk för F6 (13-14 i medel) stundtals. Dock hade vi inget val. Efter detta väderfönster skulle NO vindar svepa över oss vilket var sämre så vi avseglade.

När vi lämnade Lerwicks hamn kl 04.00 låg dimman tät. Vi såg kanske 200 meter.  Väl ute på havet lättade dimman något men första halvan på överfarten (ca 15 timmar) kom och gick dimman hela tiden, något som är ganska otrevligt på havet. Framförallt om det går kraftig sjö, vilket försvårar avläsningen av radarn. Vi fick dock väldigt fin segling. Bidevind hela vägen. På onsdag kväll ökade vinden alldeles riktigt och vred över lite på syd. Vi tog in ett rev i storen och revade kryssfocken till en tredjedel, ändå forsade vi fram med 7-7,5 knop. Non Sine rör sig helt makalöst bra i de stora vågorna som hela tiden kom inrullandes för om tvärs. Hon beter sig som en proffsdansare i en folkpark – lugnt och harmoniskt. Hela överfarten tog 34 timmar och en medelfart på 6 knop, så vi är väldigt nöjda. Vi angjorde Molöy, ca 100 sjömil norr om Bergen på torsdag eftermiddag, trötta men stolta att än en gång besegrat Nordsjön. Vindrodret som vi döpt till Wille styrde hela vägen på ett sätt som är oslagbart. Jag tror knappt att vi skulle kunna handstyra lika bra som Wille gör, framförallt inte i 34 h :-)

Nu börjar vår skärgårdssegling söderut. Det ska bli spännande att utforska fjordnorge. Färden ner mot Bergen gjorde vi på ca 4 dagar. Vi har haft nordliga vindar så bitvis har vi kunnat segla. Norge bjuder på ett fantastiskt vackert landskap med dramatisk natur. På lördag kväll låg vi med ankare mot berg, något vi ännu inte gjort i år. Tankarna för oss till västkusten. Vi grillade och öppnade en flaska skumpa och firade att Björn och Sara gifter sig denna kväll. Tankarna var med dom den kvällen.

Så kan det se ut på en gästbrygga i Fjord-Norge

Efterlängtad tilläggning mot berg

Skit i propellern, dykdräkt på men kallt i vattnet

Bergen är en väldigt trevlig stad att komma till som seglare. Gästhamnen ligger precis i centrum och det är riktigt mycket folk. Bergen är ju Norges andra största stad och dessutom ett väldigt populärt turistmål så det pratas nästan mer engelska på stan än norska. På tisdag får vi ett spännande samtal ifrån Cillan, Camillas syster, som berättar att dom kommer till Bergen om dom får. Självklart sa vi, och 85 mil senare på natten till onsdag fick vi besök från Cillan och Kalle. Dom skulle stanna två nätter så första natten begav vi oss ut till en närbelägen naturhamn.

Mysigt (naturhamn) norr om Bergen med Cillan & Kalle

Cillan & Kalle

Vi grillade och hade väldigt trevligt. Dagen efter seglade vi tillbaka till Bergen och promenerade i staden och käkade räkor i sittbrunnen på kvällen. Bergen har 260 regndagar per år så sittbrunnskapellet har varit vår bästa vän här i Bergen.

Nu är det fredag och vi tänkte ta en lugn dag innan vi börjar avseglingen söderut mot Stavanger.

Söndagen den 24 juni till söndagen den 1 juli

Den NW vinden kom först på måndagen så då passade vi på att segla norrut. Vi följde västsidan på Orkney med målet inställt på Westray, en av de nordligaste öarna i Orkneys skärgård. Vi hade fantastisk fin segling hela vägen och avverkade de 35 M relativt snabbt. Vi hade dessutom hjälp av strömmen en bit på vägen. På Westray möttes vi av hamnkaptenens assistent som inte bara tog emot och tog betalt utan vi fick även åka med honom till byn för att kunna se oss omkring. Camilla som är lite mer van vid vänstertrafik och därmed även bilar som har ratten på högersidan skrattade gott när Magnus tänkte placera sig i förarsätet istället för i passagerarsätet. Mannen som erbjöd oss skjuts såg även han något konfunderad ut. 

Vi stannade en natt på Westray innan vi seglade vidare mot Fair Isle. Denna mytomspunna ö, ligger mitt i Nordsjön ganska mitt emellan Orkney och Shetland och är ett bra mellanstopp om man är på väg till Shetland som i vårt fall. Vi gick upp mitt i natten och hoppades på fin segling de 55 sjömilen som vi hade framför oss. Men så blev det icke. Vinden dojade av vid 05.00 och vi fick gå för motor hela vägen. Kan verka tråkigt men vi var väldigt angelägna om att komma till Fair Isle så därför fick det bli så. Våra väderfiler gav indikationer på att ett väldigt djupt lågtryck skulle dra över oss i slutet på veckan, så det var nu eller aldrig på denna resa som Fair Isle skulle angöras. Dagen bjöd på fantastisk vackert väder och vi kom fram mitt på dagen. Fair Isle är otroligt vacker och är mest känd för sitt rika fågelliv. Vi promenerade på ön och på kvällen passade vi på att grilla och utforska fågellivet. Lunnefåglar bland flertalet andra arter som vi inte känner till kom vi riktigt nära. Vi satt som närmast 2 meter från lunnefåglar vilket var helt otroligt häftigt. Magnus lekte naturfotograf och krälade i en och annan kaninbajs i arbetet med att komma så nära fåglarna som möjligt. Camilla passade på att njuta av kvällssolen och den fantastiska utsikt över Nordsjön som denna ö erbjuder. 

På onsdag seglade vi vidare mot Shetland. Vi bestämde oss för att segla runt Shetland och hade siktet inställt på västsidan, närmare bestämt Papa Stout som är en ö utanför kusten. Ön är känd för häftiga grottor som vi passade på att utforska med gummijollen. Kan tyckas vara väldigt romantiskt men väl inne i de mörka spännande grottorna insåg vi båda att romantiken byttes ut mot lukten av fågelbajs. Dessutom skrämde en duva halvt ihjäl oss och Camilla avslutade jolleturen med att ta ca 300 kort på en säl som nyfiket studerade oss när vi kom ut ur grottorna. Vi blev också bjudna på en Wiskey hos grannbåten som låg i viken. Det var tre svenska pensionärer som hade seglat till Island och tillbaka. Väldigt intressanta människor tycker vi. De har seglat ihop i dessa farvattnen sedan 70-talet och hade mycket intressant att komma med. Två av dom hade dessutom seglat till västindien i början på 70-talet så det säger en del om deras kompetens och väckte en del tankar och funderingar hos oss själva. Camilla har nu dessutom beslutat sig för att en vacker dag ta med Magnus och Non Sine till Island, så det så!

Gribfilerna hade rätt och på onsdagen och torsdagen varnades för kuling F8 och vi tog beslutet att lämna vår ankarvik mot en annan ankarvik på fastlandet. Vi hade en häftig segling de 10 sjömilen innan vi var framme. När vi väl kom till viken hade det blåst upp rejält så vi förstod att kulingen var i antågande. Vi la oss i en vik för ankars på 4-5 meters djup. Det skulle vara en blandning mellan sand och dy och det var rapporterat bra ankargrepp. På eftermiddagen blåste det upp till kulingstyrka och både båt och ankare fick oerhörda påfrestningar på sig. På natten ökade vinden ytterligare och vi fick rapporterat från andra att byvindhastigheten hade överstigit 25 m/s. Det var som ett inferno. Regnet piskade och vinden var häftig och det fanns stunder då vi började fundera på vad vi håller på med. Vi gick ankarvakt och var hela tiden beredda på att vi skulle dragga. Magnus sov med sjöställ och gummistövlar på.

Vi klarade natten bra och från denna dag kan vi inget annat än att lovorda deltaankaret som vi har oerhört stort förtroende för.

Dagen efter dojade vinden av ganska snabbt och vi fick en fin segling runt kusten och gick in i Yell Sound på eftermiddagen. Detta är ett sund som delar av Shetland Mainland och de norra öarna i två delar. Vi la oss i en väl skyddad vik och Camilla lagade en helt enastående god middag. Fylld baconrullad kycklingfilé i ugn med god sallad till. Mums!!

På lördagen kom vi så till Lerwick. Ett kärt återseende för Magnus som var här 2009. Lerwick har allt som kan tänkas för en seglare. Hamnen ligger precis i centrum, så 1 minuts promenad så finns stadskärnan. Ifrån Lerwick sänder de även med webbkamera ifrån hamnen så Camilla passade på att vinka hem till päronen i Töreboda. Vi passade på att tanka diesel, tvätta båten invändigt och utvändigt. Sedan var det ju lördag så vi passade på att ha en utekväll i Lerwick. Väldigt roligt måste vi säga! Vi var på en härlig skotsk pub med live Rock ´n Roll musik så vi trivdes båda som fiskarna i vattnet.  

Lerwick är också en väldigt rolig hamn att vara i. Det är väldigt många långseglare som kommer hit så erfarenheter utbytes frekvent. I hamnen ligger en svensk L32 som kom på besök hos oss och frågade lite om Non Sines vindroder. De har nämligen ett likadant själv. I övrigt har vi mest promenerat runt, handlat och börjar förbereda båten för översegling. Vi känner så här efter 6 veckor att vi börjar bli mättade på Skottland och längtar lite till Fjord-Norge. Så nu inväntar vi ett lämpligt väderfönster för att komma över till Bergen som förhoppningsvis är vår nästa hamn. Camillas överseglarnerver börjar återigen vakna och kapten studerar nogsamt gribbfiler och annan intressant väderdata. Vi kan inte säga annat än att vi älskar det här livet!

Söndagen den 17 juni till lördagen den 23 juni

Cape Wrath

Vi fick den efterlängtade öppningen med NW vindar så på söndagen avseglade vi från Loch Inver med siktet inställt på Orkney Island. Vi fick en väldigt fin bidevind segling upp till den fruktade klippan Cape Wrath (Skottlands NW spets) ca 38 M. Därefter fick vi gå för motor då vinden dojade av helt. Total sträcka i detta ben var 98 M vilket innebar nattsegling. På kvällen när solen gick ner i en helt fantastisk solnedgång fick vi återigen besök av delfiner. Den här gången var det precis som att hela havet kokade. Dom var överallt! Hur häftigt som helst. Dessutom är vi ganska säkra på att vi även hade besök av 3 späckhuggare som följde oss en bit. Det är spektaklet utspelade sig över en timme och läggs på minnet som en av de häftigaste upplevelser vi varit med om hitintills.

Enligt seden så får den som rundat klippan Ardnamuchan (södra skottland) hänga upp en kvist med ljung i pulpiten, och den som rundat klippan Cape Wrath får förflytta kvisten till masttoppen. Vi har inte plockat ljung ännu, och kommer förmodligen inte att göra det heller men lite kuriosa är alltid roligt att veta om. :-)

Väl på Orkney var första anhalten Stromness som är den näst största hamnen efter Kirkvall. Vi stannade här en natt innan vi gick in i Scapa Flow. Vi spenderade två nätter på detta innanhav. Första natten i Scapa Bay, där vi fiskade makrill på kvällen. Trots att bukten är grund, ca 9 meter, så kokade havet av den fina fisken. Magnus var ute med dingen i ca en halvtimme och fick 7 stycket riktigt stora. Efter att dom var rensade så togs röken fram och vi rökte makrill i sitbrunnen som sedan avnjöts nere i värmen i båten. Mysigt värre!

Vi passade på att stortvätta Non Sine i Stromness Marina

Stolt makrillfiskare

Camilla gillar sandstränder, men vågar hon bada...!?

 

 Dagen efter tog vi dingen in till stranden och gick in till Kirkvall.

Resten av tiden i Scapa Flow utforskade vi med båt innan vi styrde tillbaka till Stromness och det väntande midsommarfirandet :-) Äntligen togs sillen fram och vi hade vårt egna lilla midsommarfirande på svenskt traditionsenligt vis. Mycket trevligt!
På söndag väntas NW vind F4-5 så vi lämnar nog Stromness och tar oss vidare bland de olika öarna som bildar Orkney.

Onsdagen 13 juni till lördagen den 16 juni

Loch Inver ligger väl placerat för den som är intresserad av vandring. Vi bestämde att passa på att utnyttja detta så vi gick och köpte en orienteringskarta över området och började planera var vi skulle bege oss. När det gäller oss räcker det förstås inte med en enklare vandring på en timme eller så utan detta skulle såklart göras med bravur. Vi valde helt enkelt ut en bergstopp vi skulle bestiga och gjorde det. 3 mil, 730 höjdmeter och 10 timmar senare var vi rätt trötta skall det erkännas. Landskapet är enastående vackert. Vi hade nog tur med vädret för det var strålande sol hela dagen. Dock lite blåsigt men det var snarare svalkande än något annat.

Inritad marsch

Otroligt vacker utsikt från toppen

Utöver denna vandring har vi gått i väntandets tecken. Promenader, båtmeck och annat smått och gått har fyllt dagarna. Ett ettrigt lågtryck har dragit över oss med kulingstyrka Force 8 NE, så vi har inte kunnat göra något annat än att vänta. Verkar som att vi får en öppning i morgon söndag med NW vindar så vi kanske beger oss.

Gissa vem som är tröttast!? :-)

Tisdagen den 12 juni

Så var det dags att lämna tryggheten och bege oss ut på havet. Väderleksrapporten såg inte ljus ut, NE Force 4-5, men vi kände att det ändå var läge att lämna hamn. Vi skulle få ett väderfönster  på natten med lättare vindar så vi gick upp mitt i natten och begav oss. Väl uppe står utomhustemperaturen på 7 grader och vi inser att vore det inte för en rejäl dieselkamin vore segling i dessa vatten inte lika behagligt som vi upplever det.

Strax norr om Loch Gairloch finns en enorm Klippa som skall rundas upp som heter Rubha Reidh. Detta är ytterligare en plats där stor hänsyn till vindar och tidvatten måste tas. Eftersom vi har NE vindar ville vi runda upp klippan i slack vatten med övergång till svag moström så att vi inte får ström mot vind, vilket ger upphov till väldigt obehaglig havssjö. I pilotsboken över området står följande: ”The coast N of Rubha Reidh is extremely remote and beatiful and well repays the effort of sailing there”. Med den meningen står det ju helt klart…..dit vill vi!! J Området som beskrivs är en sträcka på ca 55 M där stor hänsyn måste tas till tidvatten, men framförallt vindförhållanden. Det finns nämligen inte mycket till skydd.

Väl utanför Rubha Reidh gick en väldigt obehaglig, brant korssjö. Trots att vi endast hade ca 5 m/s rakt emot och på gränsen till slackvatten så uppför sig sjön på ett väldigt konstigt sätt. Vågorna bryter, trots att vi har över 100 meter under kölen osv. Men men, vi har en säker båt så vi tuffar på.

Sista 10 M in till hamn ökade vinden plötsligt till ca F5 och vi fick en härlig segling där Non Sine trivs som allra bäst. Även passagerarna!!

Nästa hamn, där vi ligger just nu är Loch Inver som är en stor fiskehamn med plats för oss fritidsbåtar på en pontoon brygga. Här finns vatten, diesel, affär och ett träningscenter så här tänker vi nog stanna ett par dagar. Vi har dessutom fått lite indikationer att på den västliga vinden verkar komma om ett par dagar så vi tar det lugnt här.

Vi vill även passa på att gratulera Martin Johansson på hans 31-årsdag, GRATTIS!!!

Söndagen den 10 juni och måndagen den 11 juni

Loch Gairloch var en mysig hamn så vi bestämde oss därför för att ligga kvar. På söndagen kom en fiskare in med nyfångade burkräftor så vi passade på att köpa två hinkar med okokta kräftor. Ca 4 kg för 35 pund….inte illa för burkräftor. Vi hade ett storkok och frossade i kräftor på både söndagen och måndagen. På söndag med betoning på kräftkalas med tillhörande vin J

Lördagen den 9 juni

Sen morgon och vi lämnar hamn för att ta oss vidare till Loch Gairloch. Som vanligt har vi NE vindar vilket är något vi börjar tröttna på. Ett stort högtryck ligger stationerat över Storbritannien och motar bort alla lågtyck som bildas på atlanten, som vanligtvis går väster om Skottland, sneddar över Shetland för att gå vidare mot Norge. Dessa lågtryck ger då västliga, eller sydvästliga vindar som vi så gärna vill ha. MEN, eftersom högtrycket motar bort lågtrycken tar dessa en sydligare rutt vilket då ger oss NE eller E vindar. Som tur är har vi en stark vilja och en stark motor så vi envisar oss längre norrut.

Väl i hamn får vi ligga utanpå en fiskebåt eftersom pontoonbryggan var upptagen. Vi träffas också en mycket trevlig Skotte som bor i närheten, men som är där med egen båt. Han var väldigt imponerd av Non Sine och tog mycket kort. Han uppdaterade oss också med väderleksrapporter och annan nyttig information. Kan tillägga att han också var väldigt trött på de nordliga vindarna.

Fredagen den 8 juni

Navtex och Stornoway Coastguard har ett uttryck som heter ”strong wind warning” vilket var utfärdat under fredagen. Det innebär Force 6 eller mer, vilket översatt till m/s blir ungefär 13. Dessutom rätt i näsan för oss (NE), så vi beslutar oss för att ta en lugn dag och inte gör något speciellt. Camilla är dock hurtig och tar en löprunda på 8 km till Isle of Skye och Magnus servar motorn med ett oljebyte och filterbyte.

Torsdagen den 7 juni

Från Mallaig seglade vi vidare till Kyle of Lochalsch. Detta inkluderar även en passage i ett trångt sund mellan fastlandet och den stora ön Isle of Skye. Räknar man fel på tidvattnet här innebär det ett race på dryg 7 knops ström så det gäller att ha tungan rätt i mun. Vi ville gå genom passagen precis vid slack på gränsen till att det vänder så att vi skulle få 0,5 knops medström. Väl i sundet konstaterade vi att beräkningarna stämde och det så beryktade sundet passerade vi i en halv knops medström och solsken. Dock nordlig vind som så vanlig men i övrigt mycket bra.

Kyle of Lochalsch är väl egentligen ingen riktig hamn, men dom har en stor affär, diesel och vatten på pontoon bryggan. Det är väl ungefär det vi önskar i en hamn nuförtiden J

Hamnarna längs västkusten är inte som hamnarna hemma i Sverige. Som sagt, här är vi jättenöjda med att det finns vatten på bryggan, diesel på piren och en affär inom 2 km gångavstånd.

Onsdagen den 6 juni

Efter ett efterlängtat besök på The Talisker destillery rör vi åter igen på oss. Egentligen var nog tanken att vi skulle stanna ytterligare en natt men eftersom det alltid är en i vår besättning som tycker att vi kan röra ”lite” på oss satte vi kurs emot Mallaig, bara 36 M och i hamn runt sjutiden. Magnus med ögon stora som ett barn på julafton, äntligen lite action. Vi är nämligen i en av Skottlands mest aktiva fiskehamnar och lyckan är fulländad. Om det inte vore för att vi är två i besättningen skulle Magnus förmodligen stå kvar ute på fiskepiren än i dag (oberoende av när du som läsare läser detta inlägg). Kvällen avslutades med take away, fish and chips och Göteborgsvarvet nästa år känns låååångt borta.

Tisdagen den 5 juni

Vi beslutar oss för att inte missa den västra sidan av Skottland. Sålledes fattas beslutet att för först gången gå lite tillbaka, vi sätter kursen SO och stävar mot ön Skye. Återigen saknar vi vinden och motorsegling är ett faktum. När vi närmar oss land får vi dock ett mycket trevligt bemötande. Inte nog med att vi stannar för att fiska stortorsken mitt i ett sälrevir (Magnus fick med andra ord inte tag i stortorsken och han fortsätter leka tafatt lite titt som tätt, snart så….) utan vi får även se fler delfiner än vad vi hinner räkna. Tre följer oss precis under Non Sines peke och vi kan ligga ner och titta på dessa helt fantastiska djur hur länge som helst. Idag fungerar dessutom vår Autopilot vilket passade perfekt vid detta tillfälle.

Vi kom till Loch Harport under kvällen, efter att ha tillryggalagt ytterligare 35 M och återigen korsat The Sea of Hebrides. Tur som vi har så hittade vi en visitors morings som tillhörde en restaurang. Vi vill ju inte vara dem som snyltar utan att ge något tillbaka så plikttroget pumpade vi upp vår jolle och satte kurs emot The Old Inn. Den Skottska pubkulturen är härlig och både mat och öl smakade precis som man kan förvänta sig.

Måndagen den 4 juni

Motvind och vi går för motor. Dock känns detta efter förgående tur på The Little Minch helt ok. Camilla passar på att sola och Magnus försöker få ordning på autopiloten. Autopiloten fungerade snällt över Nordsjön men i dessa vatten tycks den blivit koko. Vi hoppas vi kan få ordning på detta tills vi ska gå tillbaka men innan dess och så länge vi inte kan segla får vi helt enkelt styra manuellt. Vi går mot Loch Maddy i hopp om att lägga till vid en visitors mornings. Väl framme inser vi att det inte finns några lediga i huvudhamnen. Camilla blir då avsläppt längst piren och får fatt i en fiskare som hjälper oss med vatten. Samtidigt hittar Camilla soptunnor att slänga skräp i vilket gör att två av våra stora bekymmer löste sig trots att gästbojarna var upptagna. Vi letar oss istället fram till en liten vik där vi ligger helt själva och ser huvudhamnen på avstånd. Livet är bra härligt och Magnus förbereder kvällsmaten. Idag blir det köttfärssåsfyllt hembakt bröd med en öl till. Vi har båda svårt att tro att livet kan bli bättre än så här. Ett besök av familjen och vänner skulle dock kunna förgylla vår vardag. Vi hoppas ni alla har det bra, KRAM

Söndagen den 3 juni

Idag är vi inblåsta på Hebriderna. Åh vad härligt spännande. Vinden har tryckt på hela natten men med ett 20 kg Delatankare ligger vi säkert. Camilla lovar och svär här med att hon aldrig ska mobba Magnus för hans stora intresse igen J. Dagen förlöper och efter en lång härlig frukost, brödbak och en tupplur tar vi ut jollen på en tur. Därefter blir det reparationer av storsegel där både borrmaskin, taglingstråd och nål används.

Lördagen den 2 juni

Vi förväntar oss perfekt segling. Trots att natten varit tuff inser vi att det förmodligen är så här det blåser och att det faktiskt inte är så farligt när vi väl kommer ut. Förväntansfulla förbereder vi rev för avfärd. Väl ute inser vi till vår besvikelse att det faktiskt blåser noll och ingenting, åtminstone inte så pass mycket att vi kan få vår underbara långkölade, robusta och vackra båt att göra någon fart. I förbifarten får Non Sine och även The Little Minch veta att de inte duger till segling. Detta får vi dock bittert ångra någon timme senare. Camilla iklädd solställ och Magnus lugnt slappande vid rodret inser att det nog faktiskt är på väg att blåsa så pass så att vi kan sätta segel. Överlycklig rusar Camilla upp på däck men lagom till storsegel är satt och vi faller av så inser vi att vi måste reva. Därefter går allt i en väldig fart och efter att ha provat alla segelställ som för närvarande var uppsatta på båten slutar vi med stormrev och stormfocken uppe. Vi hade behövt lite mer segel men då storseglet var på väg att gå sönder var detta under rådande omständigheter det bästa vi kunde göra. Vågorna och vinden var häftiga men med en underbar båt och en skeppare som vet vad han gör angjorde vi Loch Skipport och yttre Hebriderna lagom till kvällsmaten. Camilla dränkt som en katt och Magnus i sjöställ men barfota.

Fredagen den 1 juni

Den bästa dagen av dem alla. Inte så mycket seglingsmässigt men just för att det är Camillas födelsedag. Två besök av delfiner på samma dag och på väg mot Canna. Magnus var ruffhäxa (och nu förstår jag även att det finns ett annat ord för detta som vi inte nämner här. Bra att ha en barndomsvän som även är nära vän med Magnus J ). Magnus började sin dag bra med att baka en kaka och överlämna present tillsammans med skönsång. När vi dock kom ett par sjömil ut återtog han åter sin plats som Non Sines kapten. Nå väl dagen var ändock bra, trots Magnus korta tid som ruffhäxa och han gick ner och lagade lunch när det behövdes. Ägg, panbiff, bacon och vita bönor. Födelsdagsmaten kunde denna dag inte vara bättre.

Vi motorseglade mot Canna. Sista biten var ganska tuff och vi gick enbart med kraften ifrån järngenuan. Väl inne i cannabukten fann vi endast två andra båtar liggandes på svaj och naturupplevelsen var magisk. När vi själva lagt till var det dags att sjösätta jollen för en tur in till land. Kaniner, någon sorts kossa och en mycket spännande natur mötte oss. Efter vårt besök på fastlandet avslutades dagen med kvällsmat och vakt. Vinden tog i och Magnus stannade uppe ett tag så att jag kunde få lite av den skönhetssömn som jag som trettiettåring så väl behöver. Dock somnade även nattvakten in i salongen och kröp så småningom in i förpiken efter väckning av törnrosa.

Torsdagen den 31 maj

Vi lägger till i den mysigaste av de mysigaste ankarvikar som man kan hitta. Den första som välkomnar oss hit är en säl och naturen är storslagen. Dock kommer det annan underhållning, engelsmän. Tänk om Magnus kunde få möjlighet att berätta för dem hur de skulle ankra. Då skulle han säga följande som han mummlade i sittbrunnen på betryggande avstånd. Din dummer. Du gör fel, till att börja med gjorde du två stora missar.

1)   La ut alldeles för lite kätting

2)   Backa för fort, ska backa långsamt, långsamt, långsamt för att avsluta med 75% styrka på backen…….

Mer irriterade än så blir vi inte på den här fantastiska resan och kvällen fortsätter i bloggandets tecken.

Onsdagen den 30 maj

Vi ger oss ut på andra sidan. Funderingarna finns kring att gå till Oban men vi stannar till i en naturhamn istället. Magnus får äntligen chans att prova det nya ankaret. Lyckan är stor för honom! Nu är målsättningen att se hur länge vi faktiskt kan stanna ute och inte behöva lämna båten. Vi trivs nu båda som fiskarna i vattnet. Skottland visar sitt rätta jag och lagom då vi fått ankaret att fästa kommer regnet. Vi smiter ner in i värmen och gör ett försök med att baka bröd på dieselkaminen. Det tycks dock som kaminen inte ger tillräckligt mycket värme så brödbaket får avslutas på gasollågan. Positivt med detta är dock att värmen i båten är på topp och trots att regnet smattrar och tar i känns det varmt och mysigt att krypa ner i förpiken. Vi håller ca 23 grader i båten med sparlåga på dieselkaminen. Känns tryggt!

Tisdagen den 29 maj

Vidare genom Caledonian. Camilla börjar tröttna på diken och Magnus tycker att det är roligt att påpeka att hon är född vid ett. Många slussar blir det och trots att längtan efter havet är stor är Caledoniankanalen väl värd ett besök. Det är otroligt vackert och landskapet är väldigt kuperat. Ibland känns det som vi är mitt ute i ödemarken.

Måndagen den 28 maj

Vi seglar med spirade segel över hela Loch Ness. Inte ett spår av Nessi men Skottland visar nog sin sanna sida och solen täcks av moln vilket gör att passagen känns helt rätt och väldigt mycket Skottland. Vi avslutar dagen med den största portion fish and chips vi sett. Vi befinner oss i den charmiga lilla byn Fort Augustus.  

Lördag och söndag den 26-27 maj

Vi är i Inverness för att ordna med entré, tvätt och dusch för att ta oss igenom Caledoniankanalen. Inverness är en mysig stad och vi passar på att ta en titt på nattlivet. Livemusik, pubmat och en och annan full skotte kommer i vår väg.

Torsdagen den 24 maj

Vi lämnar Peterhead för att utforska ostkusten. Vindarna är ostliga men något svaga för att helt kunna ta sig fram enbart med segel. Tur att det går att kombinera motor och segel. I dessa farvatten måste vi också ta hänsyn till tidvattnet som ger upphov till väldigt kraftiga tidvattenströmmar. Just efter Peterhead kommer en farlig passage, Retray Head, där vi hellre går för motor i fint väder än med segel en för blåsig dag.

På väg mot Caledoniankanalen stannar vi till i Buckie. Buckie ligger fantastiskt fint längst med ostkusten och har sedan tidigare varit en stor hamn för fiske. Just nu är det dock Peterhead som tagit över stora delar av fiskeindustrin. Vi får möjligheten att ligga utanpå en skonare för att slippa ta hänsyn till tidvattnet. Skonaren känns övergiven och jag fantiserar om att det skulle kunna komma sjörövare upp ur kabyssen. Dessutom har vi råkat ut för en litet misstag, en av värmarna (wallasvärmaren) läcker fotogen och inte vilken typ av fotogen som helst. Magnus Kompis Mr R, det var snällt att du kunde ordna bränsle men kan du säga till din kompis att inte spilla det i båten J Efter mycket torkande och dagar av vädrande börjar Non Sine dock återigen kännas hemtrevlig. Dessutom konstaterade vi nog, utan att lägga skulden på någon i besättningen att det var min rumpa som satt igång värmaren och Magnus fel att han inte hade installerat tanken ordentligt. 

Onsdagen den 23 maj

Peterhead har allt en seglare behöver efter en passage över Nordsjön. Vi passar på att skrapa klart listen, olja in teaken i sittbrunnen och pysslar med lite annat smått och gått som vi bortsåg ifrån vid vårrustningen. Magnus pratar med fiskare och hamnkaptener och får som pricken över i.et en keps där det står Peterhead Port Authority. Lyckan är fulländad. Peterhead erbjuder även fish and chips samt en löprunda för den i besättningen som så önskar.

Tisdagen den 22 maj

Återigen en solig dag med lite för lite vind. Vi motorseglar och ser Peterhead föröver. Vi är trötta, lyckliga och ser fram emot att öppna det mouserande vinet vi köpt för att kunna fira att vi kommit över Nordsjön. 

Måndagen den 21 maj

Det har varit dimma under natten. När det var som värst var vi båda vakna och en av oss hade alltid ett öga på radarn. Vid ett tillfälle såg vi ett stort lastfartyg på både AIS.en och radarn som hade en girpunkt 0,5 sjömil akter om oss. Vi såg inte fartyget i verkligheten. Vi uppskattar sikten till ca 2 kabellängder (ca 360 meter). Dagen blir dock fantastiskt fin när det klarnar upp och Camilla passar på att ta en dusch i sittbrunnen. Magnus hjälper snällt till och stöttar genom att ta kort och komma med glada tillrop. Trots att vi har haft vatten på värmning i vår resedusch är utetemperaturen fortfarande lite för låg för att det ska kännas helt behagligt att duscha ute på Nordsjön. Vattentemperaturen är bara 9 grader i havet. Vinden tilltar och vi sätter segel. Dock dojar vinden av igen ganska snabbt och vi får återigen motorsegla, dock på låga varv så vi störs inte så mycket av motorn.

Synen av oljeriggar, helikoptrar och sjöräddningsbåtar dominerar denna dag men vid kvällningen då det närmar sig solnedgång får vi även ett efterlängtat besök av delfiner. Precis när Magnus har gått av vakten och satt sig på sin favoritplats ombord…..(WC) ropar Camilla; DELFINER DELFINER!!! Snabba, smidiga och åh så vackra simmar de längst med Non Sines bordläggning. Camilla var nära att ramla av båten av lycka. Tur att hon är kopplad i säkerhetssele hela tiden. Magnus passar på att ta massa kort när han väl tagit sig upp i sittbrunnen.