Lördagen den 2 juni

Vi förväntar oss perfekt segling. Trots att natten varit tuff inser vi att det förmodligen är så här det blåser och att det faktiskt inte är så farligt när vi väl kommer ut. Förväntansfulla förbereder vi rev för avfärd. Väl ute inser vi till vår besvikelse att det faktiskt blåser noll och ingenting, åtminstone inte så pass mycket att vi kan få vår underbara långkölade, robusta och vackra båt att göra någon fart. I förbifarten får Non Sine och även The Little Minch veta att de inte duger till segling. Detta får vi dock bittert ångra någon timme senare. Camilla iklädd solställ och Magnus lugnt slappande vid rodret inser att det nog faktiskt är på väg att blåsa så pass så att vi kan sätta segel. Överlycklig rusar Camilla upp på däck men lagom till storsegel är satt och vi faller av så inser vi att vi måste reva. Därefter går allt i en väldig fart och efter att ha provat alla segelställ som för närvarande var uppsatta på båten slutar vi med stormrev och stormfocken uppe. Vi hade behövt lite mer segel men då storseglet var på väg att gå sönder var detta under rådande omständigheter det bästa vi kunde göra. Vågorna och vinden var häftiga men med en underbar båt och en skeppare som vet vad han gör angjorde vi Loch Skipport och yttre Hebriderna lagom till kvällsmaten. Camilla dränkt som en katt och Magnus i sjöställ men barfota.